Usch idag gjorde ja nått som jag inte e stolt över...fan me...Dels för att det e emot mina principer o dels för att man får kanske reda på sånt som man inte vill veta men ändå kanske ha känt på sig...Jag har inte gjort nått sånt hära förrut...och jag kommer ALDRIG mer att göra om det...Men det enda som e positivt e ju att min magkänsla va rätt....

Åhhh my life SUCKS!!!!!!!!

Jag kastar in handuken...orkar inte kämpa för nått ensam längre...Har verkligen försökt med allt men förgäves känns d som...Men d va väl inte meningen att d skulle bli nått...Dags att ta nya tag o finna ny energi nån annanstans...Så därför mina vänner så kommer d nog att bli en liten paus i bloggandet iaf tills att motivationen kommer tillbaka...Ha d gott alla....

Undrar ja vem ja försöker o lura...ja vet hur läget ligger till...varför är det så svårt att ta in...Det e ja bara en själv som kommer att lida i slutändan...bara ja som kan göra nått åt det...

...få komma i första hand nån gång...va glad jag skulle bli...tänk på det!

Är ju en dag som många INTE gillar..personligen så har ja inge emot denna dag...asså ingen otur mer än vanligt....Men idag..så fick jag ett samtal och jag är glad samtidigt välldigt ledsen att jag fick det samtalet...Än en gång så blir jag förbannad på mig själv att jag är så jävla godtrogen och tror gott om allt o alla...fattar inte hur ja lyckas hela tiden...Fast när det en närstående så hoppas man ju inte att det inte ska vara sant...men nu har d hänt lite för mycket saker för att ja ska tro tvärtom...Än en gång ska man gå på magkänslan, hjärtat lr ska man lyssna på huvet....tyvärr denna och sista gång så lyssnar jag nog på huvet...men som sagt har ju bara mig själv att skylla....OCH det är ju bara min tur....lr otur..beror på hur man tolkar det...=O/

Ngn annan som tror på att fredagen den 13:E för otur med sig??

En fråga  som jag ställer mig rätt ofta...oxå en fråga som gnager hål i huvet på mig...När vet man egentligen att man kan lite på någon??? Nån som vet....För ja blir tokig snart...Vill så gärna men har så förbannat svårt för det...

//A

Fy f-n va jag har saknat närhet..Som tur va så kom Johan hit i måndags kväll..kändes som en hel evighets sen vi sågs...fast det var det ju givetsvis inte, bara ett par dar men ändå...Jobbit o va ifrån nån som man tycker om så mycket...Så det va extra gött o bara ligga o mysa i sängen o kolla på tv samtidigt, älsklingens nya favoritposition....Fick ett nytt smeknamn igår me..."Tjockpropp" hur tolkar man det...hahah...det var lite fel när han skulle säga det han menade att jag var tjockskallig och mespropp..hahah...men orkade ju inte säga hela orden o i all hast så det vart tjockpropp...kan ju säga att ja funderar på ett nytt smeknamn te han ja me...men har ju inte kommit på d än..men d kommer ja lovar...=O)...Vi kolla på film me...."Return to the house on the haunted hill"...en skräckfilm givetsvis...kan säga att ja va supertuff INNAN filmen började och sa till älsklingen att den va nog inte så farlig/äcklig...vilket jag fick äta upp sen big big time...satt nog med handen för ögona när allt vidrigt va så i det hela kanske jag såg iaf halva filmen..men lovade älsklingen att nästa film får han välja.....

Usch har varit lite låg på sistone...Kan kanske bero på allt som har hänt..lr allt o allt så mycket e d väl inte men d räcker för att man ska fundera ihjäl sig och gå med en konstig känsla i magen...och det gör ja verkligen...Känns som om att det e så mycket som bara snurrar runt i huvet nu att ja inte vet vart ja ska ta vägen...Men det värst e ju att behöva gå o tänka på en viss sak (inget jag kommer att nämna här) o inte veta vad som kommer att hända...Jag vet ju vad jag har sagt men det känns inte direkt som om det tas på allvar..men nu menar jag verkligen det..jag har sagt en viss sak och det kommer jag att stå för ÄVEN om det kommer att slita mitt hjärta i tusen bitar, jag kommer att må piss hur länge som helst...men tyvärr så e det ett måste i såna fall...för då vet man vad prioriteringar e....Ja nog tjatat om d...

Jahopp så e d jul snart me...inte klokt vad fort det går...tycker inte att det e länge sen de var jul...men det e ju uppenbart att det e ju snart ett helt år se...Ska bli kul o se hur denna jul blir....
Förra nyårsafton så satt ja helt ensam med barna, vilket iofs inte e helt fel MEN...det hade ju vart trevligt o dela den med ngn menmen inget att sörja över idag...men då iaf när kl var 12 och raketerna började och lysa upp stan, barna stog med näsorna tryckta mot fönstren så gjorde jag..heter det så??!!?..iaf så gjorde jag ett nyårslöfte...vilket ja inte kommer säga nu för då kommer det inte att inträffa men ja lovar att säga det efter nyår om det slog in lr inte...men jag kan ju säga att jag håller tummarna iaf...*håller tummarna*

Nej nu ska ja nog sätta mig framför tv o kolla på "Desperat housewifes"....

Puss o kram

OBS OBS..DETTA INLÄGG LÄSES PÅ EGEN RISK...BARA EN MASSA KOSTIGA TANKAR SOM MÅSTE UT....OBS OBS

Hmmm så sätter tankarna och grubbleriet igång igen...Undrar varför....Jag vet varför...vill bara inte ta in det..vill egentligen inte inse sanningen..fast att jag vet att den gynnar mer än stjälper...det kommer att bli jobbigt i början...men som alltid så reser man sig sakta upp igen och tar nya tag...men varför är det så förbannat svårt att ta det dära lilla steget??? Hänga kvar ända in i det sista....

Jag bara e så trött på att hela tiden försvara mina val jag än gång i tiden jag gjorde...visst kan jag kanske ångra idag att jag inte utbildade mig mera, reste mera innan barnen kom....men nu vart det ju inte så och jag kan inte ändra på det...jag VILL INTE ändra på det...Melwin o Elliot e d bästa som nånsin hänt  mig...tack vare dom e jag den jag e idag...lr ja iaf nästan...men dom har iaf visat mig meningen med livet...jag trodde aldrig att man kunde älska ngn så mycket som jag älskar barnen....även om jag kan va VÄLLDIGT trött på dom i många lägen...

Visst saknas det ju vissa saker såsom, trygghet, stabilitet..sånt som en familj har..visst vi e ju en liten familj vi 3 men det fattas ju en till...(Ensam mamma söker....kanske skulle vara ngt för mig...hahaha...lr som Johan skulle ha sagt..du skulle ha gottat dig en hel del hahah..kul kille min älskling)...Jag förstår att det är jättesvårt för en kille att träffa en tjej med barn om killen inte har barn själv...Och jag tror även att det är lättare för en tjej att acceptera att killen har barn om tjejen själv inte har barn...Men varför ska det vara så...Träffar man ngn som man tycker om och den personen har barn då får man ju barnen "på köpet" och acceptera det annars så har man ju inget där o hämta om man säger så...man borde veta vad man ger sig in på om man väljer att fortsätta träffas...Men jag kan helt ärligt säga att jag själv skulle ha svårt att träffa ngn med barn om jag inte själv hade barn...lr jag skulle nog ha svårt med det nu me om jag skulle träffa ngn med barn och förresten så skulle jag inte utsätta mig för det heller...Nu är ju inte detta bara ur min synvinkel..jag vet flera som resonerar så och jag har några kompisar som träffat killar ett tag och så får dom höra.."Asså du e hur söt o go som helst...MEN du har barn"... vad är problemet egentligen..dom vet från början hur läget e...VARFÖR ÄR DET SÅ!!???!! Och hur svårt ska d vara egentligen....

Jag va bara tvugen att få ur mig detta..det e ju ngt som jag har stört mig på länge...och med länge menar jag år....Nä nu e d väl dax att ta tag i mitt lilla miserabla liv..har förresten sökt lgh i karlstad..känner att jag behöver lite miljöombyte...Skulle behöva ha en helg bara helt för mig själv och fundera över min framtid...Jag vet jag vill idag...men jag vet inte vad jag vill imorgon....lr i framtiden...

Hmm läser ni fortfarande...sa ju att det lästes på egen risk...en massa konstiga tankar bara..inge ovanligt i min värld....Ska kolla på film nu tänkte ja...

Ha en trevlig lördag alla....

Har den senaste tiden haft en massa konstiga funderingar...vem är jag, vad är det som styr det jag gör, varför är jag som jag är...Och det sorgligaste är att jag vet inte vem jag är längre...jag har tappat bort mig på vägen jag går på...Usch jag vill inte vara denna människa jag är nu, jag vill vara den jag va för 3,5 år sen...Kanske är det alla besvikelser jag har fått känna på under dessa år som gjort mig till den jag är idag...När jag tänker tillbaka dom 3,5 åren som varit och ser på mig då...jag va alltid glad det gick inte en enda dag som jag var sur lr på dåligt humör....det skulle vara nu d...Hur ska man hitta tillbaka egentligen...kanske skulle man starta om på nytt i ngn annan stad långt härifrån, ta en dag i taget OCH inte titta bakåt...Ja vem vet...En sak som jag vet att jag måste börja jobba på är att säga ifrån mera...som jag gjorde förr..det fanns ingen som satte sig på mig, det va mer ja som körde med folk..nu är det tvärtom...tar bara emot emot emot hela tiden...känns som att jag ger en massa till folk men får inget tillbaka...inte undra på att man mår som man mår egentligen och jag är verkligen världsbäst att säga att allt är ok och att det är bra...fast egentligen så är de helt åt skogen o man ligger hemma o gråter o tycker alldeles för mycket synd om sig själv =O)...Jag begär inte så mycket egentligen, kärlek, förståelse och empati vill man ju ha lr iaf att få vara glad och lycklig det tycker iaf jag är en självklarhet... sen så skulle det ju inte sitta fel om man kom först nån gång...men den går jag ju bet på dom flesta gånger och vet ni vad det sorgligaste är...jag är glad för det lilla jag får...när jag vet att jag är värd så mycket mera...Kanske skulle man gå o tala med ngn utomstående o få höra dennes åsikter och kanske få saker att klarna för mig om varför jag är som jag är....Ja ja..detta inlägg känns ju helt ointresant...men ibland måste man få ur sig saker..och jag har svart bälte i att få det till värsta dramat...(som jag har fått höra ett antal ggr)...men för mig så är det bara tankar och en massa grubbel som kommer fram...inget allvarligt alls....

//A

Värför ska det alltid komma svarta moln in i min lilla rosa värld...usch jag e så himla trött på allt...Aldrig nånsin kan man få vara lycklig...det är alltid ngt som mörkar ner...e detta så typiskt mig lr händer det alla...för det känns som om att det BARA e mig det händer och precis hela tiden me...

Hur vet man att man kan lita på folk??? När och hur vet man att allt är rätt? Fan fan fan.....Ska man fortsätta lr ska man sluta...va e problemet egentligen...hjärnan säger en sak och hjärtat en annan...o vilken ska man lyssna på....det blir ju fel vilket som känns det som....

Trodde verkligen att jag kunde lita på denna person...men inte.....världen e bra liten och allt kommer fram förr lr senare....Och jag vet att du ljög för mig.....men just nu känns det som om att det kvittar...Man dömmer andra efter sig själv...Jag vet för att jag har själv gjort det tidigare...

När vet man att man verkligen tycker om ngn...är det när man inser att man e på väg att förlora den personen lr??! Jag kommer inte att finnas där snart.....Orkar inte....Förlåt...

Mitt grubbleri.....fan va trött jag e på det och inte slutar jag heller...nä...Annso fortsätter o grubbla för och nackdeler, är det rätt lr är det fel...säger bara svart bälte i grubbleri...that´s me!!!!!

Nä man kanske skulle ta o göra några viktiga beslut...men...är dom beslutet verkligen rätta lr e dom fel.....Ja som det känns just nu så orkar jag inte längre gå omkring så här...Måste ta tag i mitt liv även om jag kommer att såra personer...

My life sucks and I hate this feeling....

// A

Hmm...det är verkligen underligt hur livet är egentligen...Man tror en sak och så visar det sig vara helt annat...Jag personligen har tyckt den senaste tiden att mitt liv har varit för bra för att vara sant på vissa saker och har bara väntat på att motsattsen ska komma...vilket den gjorde igår....tänker ju inte gå in på vad det var här...men det fick mig verkligen att fundera...på hur vi människor uppfattar saker o ting annorlunda..trodde min sista stund i lycka va kommen och såg hela mitt liv rasera inge dramatisk ja heller..nejdå...allt ja sett fram emot var som bortblåst...allt blod som en gång fanns i huvet rann fort som fan ner i fötterna, svimningen var supernära, illamåendet gjorde sig påmind allt kändes förjävligt rent ut sagt och det ända jag kunde tänka på var att detta e ju så typiskt mig varför ska saker o ting hända just mig, jag måste ju ha sårat ngn välldigt mycke för att själv bli drabbad av detta...men å andra sidan..detta kanske stärker mig och gå in i saker o ting med "nya" ögon...för det jag helst av allt vill slippa e grubblandet...för de e ngt som jag har svart bälte i ....grubbla....fan va trött ja kan bli på mig själv ibland...men det som inte dödar det härdar säger dom som vet....En sak jag vet iaf är att jag ska ta en dag i sänder och inte tänka o grubbla en massa på "dåliga" saker...så hoppas jag att detta löser sig till det bästa....

Life´s a bitch and then you marry one!!!!!