Tankar, grubblerier, tankar och återigen grubblerier...
Hmmm så sätter tankarna och grubbleriet igång igen...Undrar varför....Jag vet varför...vill bara inte ta in det..vill egentligen inte inse sanningen..fast att jag vet att den gynnar mer än stjälper...det kommer att bli jobbigt i början...men som alltid så reser man sig sakta upp igen och tar nya tag...men varför är det så förbannat svårt att ta det dära lilla steget??? Hänga kvar ända in i det sista....
Jag bara e så trött på att hela tiden försvara mina val jag än gång i tiden jag gjorde...visst kan jag kanske ångra idag att jag inte utbildade mig mera, reste mera innan barnen kom....men nu vart det ju inte så och jag kan inte ändra på det...jag VILL INTE ändra på det...Melwin o Elliot e d bästa som nånsin hänt mig...tack vare dom e jag den jag e idag...lr ja iaf nästan...men dom har iaf visat mig meningen med livet...jag trodde aldrig att man kunde älska ngn så mycket som jag älskar barnen....även om jag kan va VÄLLDIGT trött på dom i många lägen...
Visst saknas det ju vissa saker såsom, trygghet, stabilitet..sånt som en familj har..visst vi e ju en liten familj vi 3 men det fattas ju en till...(Ensam mamma söker....kanske skulle vara ngt för mig...hahaha...lr som Johan skulle ha sagt..du skulle ha gottat dig en hel del hahah..kul kille min älskling)...Jag förstår att det är jättesvårt för en kille att träffa en tjej med barn om killen inte har barn själv...Och jag tror även att det är lättare för en tjej att acceptera att killen har barn om tjejen själv inte har barn...Men varför ska det vara så...Träffar man ngn som man tycker om och den personen har barn då får man ju barnen "på köpet" och acceptera det annars så har man ju inget där o hämta om man säger så...man borde veta vad man ger sig in på om man väljer att fortsätta träffas...Men jag kan helt ärligt säga att jag själv skulle ha svårt att träffa ngn med barn om jag inte själv hade barn...lr jag skulle nog ha svårt med det nu me om jag skulle träffa ngn med barn och förresten så skulle jag inte utsätta mig för det heller...Nu är ju inte detta bara ur min synvinkel..jag vet flera som resonerar så och jag har några kompisar som träffat killar ett tag och så får dom höra.."Asså du e hur söt o go som helst...MEN du har barn"... vad är problemet egentligen..dom vet från början hur läget e...VARFÖR ÄR DET SÅ!!???!! Och hur svårt ska d vara egentligen....
Jag va bara tvugen att få ur mig detta..det e ju ngt som jag har stört mig på länge...och med länge menar jag år....Nä nu e d väl dax att ta tag i mitt lilla miserabla liv..har förresten sökt lgh i karlstad..känner att jag behöver lite miljöombyte...Skulle behöva ha en helg bara helt för mig själv och fundera över min framtid...Jag vet jag vill idag...men jag vet inte vad jag vill imorgon....lr i framtiden...
Hmm läser ni fortfarande...sa ju att det lästes på egen risk...en massa konstiga tankar bara..inge ovanligt i min värld....Ska kolla på film nu tänkte ja...
Ha en trevlig lördag alla....
Känner mig jättedum när jag läser vad du skriver... Tror det är svårt att träffa någon man blir lycklig resten av sitt liv med, oavsett barn eller inte. Kanske är det viktigt att båda har samma inställning till livet och att båda är i ungefär samma skede? Men det är ju svårt att veta innan man lärt känna någon ordentligt. Problemet med vi killar som inte har barn kanske är att man är mer försiktig eftersom man inte bara är två, utan att man måste tänka på barnen också. Det blir liksom ett större commitment redan från start.
Förstår att det är jobbigt att grubbla men jag tror det är bättre om du gör det du känner..... du vet var jag finns om du vill prata.
Tycker om dig jätte jätte mycket!
Tror inte dina barn saknar ngt Annso, man kan ju ha trygghet och kärlek utan att man måste vara mamma pappa och välutbildade i en familj. För vissa betyder karriär massor, för andra finns andra viktigare saker. Barnen mår bra bara du mår bra ska du se=)
Sen är det inte det lättaste att vara ihop med ngn som har barn om man själv inte har det (jag vet ju) men om man vill leva med personen så tar man barnen på köpet och lär sej respektera och tycka om dem.
Hoppas du snart mår bättre!!
huua.. en till som har höstrgubblerier hör jag.. uschamej, inge kul alls...
Ja vad ska man säga??? Vet hur du tänker och känner ,, önskar så mycket att jag kunde hjälpa dig med dina funderingar, men tyärr så är det något man måste komma underfund med själv!! Alla har vi bra dagar andra mindre bra. Men vi reser oss alla högre upp för varje dag som går. Oxå lär vi oss något nytt. Ibland händer det igen. man hamnar i liknande situation, men man vet även om det sitter djupt inne reste man sig en gång gör man det igen, hur lång tid det än må ta. Finns i allafall här dag som natt om du vill prata. Kram min kära storasyster.....
Lördagstankar sådär : ) Jag känner att ju mera tiden går desto svårare att hitta någon som INTE har barn. Ända annledningen till att jag inte skulle vilja träffa någon som redan har barn är för att jag vill UPPLEVA hela graviditeten/förlossningen/att bli föräldrar med någon som inte redan upplevt det med någon. Men slår det gnistor med en person som redan har barn så kan man ju inte rå för det och är känslorna tillräckligt starka för denna någon så är inte barn ett hinder, eller ska åtminstone inte vara! :) Å som du säger, man vet ju redan innan vad man ger sig inpå, om personen skyller på att den andra har barn tror jag inte det är den rätta annledningen utan att det inte klaffar på alla stadiet. En lätt utväg för den ena med andra ord :-S
