Vem är jag egentligen....

Har den senaste tiden haft en massa konstiga funderingar...vem är jag, vad är det som styr det jag gör, varför är jag som jag är...Och det sorgligaste är att jag vet inte vem jag är längre...jag har tappat bort mig på vägen jag går på...Usch jag vill inte vara denna människa jag är nu, jag vill vara den jag va för 3,5 år sen...Kanske är det alla besvikelser jag har fått känna på under dessa år som gjort mig till den jag är idag...När jag tänker tillbaka dom 3,5 åren som varit och ser på mig då...jag va alltid glad det gick inte en enda dag som jag var sur lr på dåligt humör....det skulle vara nu d...Hur ska man hitta tillbaka egentligen...kanske skulle man starta om på nytt i ngn annan stad långt härifrån, ta en dag i taget OCH inte titta bakåt...Ja vem vet...En sak som jag vet att jag måste börja jobba på är att säga ifrån mera...som jag gjorde förr..det fanns ingen som satte sig på mig, det va mer ja som körde med folk..nu är det tvärtom...tar bara emot emot emot hela tiden...känns som att jag ger en massa till folk men får inget tillbaka...inte undra på att man mår som man mår egentligen och jag är verkligen världsbäst att säga att allt är ok och att det är bra...fast egentligen så är de helt åt skogen o man ligger hemma o gråter o tycker alldeles för mycket synd om sig själv =O)...Jag begär inte så mycket egentligen, kärlek, förståelse och empati vill man ju ha lr iaf att få vara glad och lycklig det tycker iaf jag är en självklarhet... sen så skulle det ju inte sitta fel om man kom först nån gång...men den går jag ju bet på dom flesta gånger och vet ni vad det sorgligaste är...jag är glad för det lilla jag får...när jag vet att jag är värd så mycket mera...Kanske skulle man gå o tala med ngn utomstående o få höra dennes åsikter och kanske få saker att klarna för mig om varför jag är som jag är....Ja ja..detta inlägg känns ju helt ointresant...men ibland måste man få ur sig saker..och jag har svart bälte i att få det till värsta dramat...(som jag har fått höra ett antal ggr)...men för mig så är det bara tankar och en massa grubbel som kommer fram...inget allvarligt alls....

//A

Kommentarer
Postat av: Elin

Jag vet gumman. vi har ju alla haft såna där tankar ngn gång. DU får bara ge dej fan på att ditt liv är ditt liv & bara du kan vända om det till ngt bättre!

gör nya saker, unna dej ngt extra kul:) KOm till lkpg :) hihi.

ne men allvarligt, förstår att det inte är kul att känna sådär. men det blir bättre, när man först själv förstår vad det är man behöver göra för att må bättre. jag finns alltid här vet du;) några mil ifrån dock:P kramkram min vän!

2008-10-12 @ 12:15:33
URL: http://kvistelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0