Jag tänker på dig, jag saknar dig, jag längtar efter dig varenda kväll...
Du var min vän, min ende vän, du fanns vid min sida och du fanns vid min bädd. Visst hade vi tuffa tider och visst fanns det studer då vi inte gick ihop...men alltid  fann vi varandra och löste det väl.

Jag vet att det ej var lätt att in i mitt liv komma, men du gav mig en chans och vi fann verkligen varann. Du skapade en stämmning som ingen kommer att kunna få, du gjorde min varadag till något  som ingen kommer att  kunna slå. Det sorliga är att du nu är borta, borta från mig och vårat härliga liv. Du var speciell så full utan liv...det var många som såg det unika i dig och undrade vad som egentligen tidigare hänt, som farsinerades av ditt lilla udda sett...

Hade du fortfarande funnits kvar ,så skulle vi snart ha firat din födelsedag, men en tidigare vän och hans kamrat som ej var lika smart, drog tag i dig ruskade dig hårt och sedan var skadan skedd och det fanns inte mycket att göra. Jag tog ett farväl så hastigt och lustigt och nu är smärtan så hemsk, tårar som inte vill tårka, själen som bara blir arg och säger att det var så jävla dumt och klumpigt alltihop. Varför var det tvungen att hända just dig,? Varför var vi så dumma?

Nu har jag inte dig, min bästa vän kvar längre och inte heller mitt ex och hans kamrat...lika bra är väl det för jag kommer nog aldrig förlika mig med tanken på det som skett. Man brukar säga att något ont alltid för med dsg något gott, men i det här fallet så har bara onska fört med sig sorg, lidande och förtvivlan.

Förlåt för att jag inte skyddade dig, förlåt för att jag svek och inte såg till ditt bästa, men när kärleken är så stark är det lätt hänt att  vettet  bara rinner ut...
Jag bara hoppas och önskar att du kunde känna att du fick en bra tid med mig och att du inte är ond på att jag tog ditt liv. Ville inte se dig lida, ville inte att du skulle ha ont. Jag tog det svåra beslutet att låta dig falla in i en inre ro. Sov sött min vän ,jag kommer aldrig glömma dig...

Det ända jag känner är att jag önskade att min ex skulle ha funnits mer vid min sida och låtit mig söka lite tröst, vi var ju trots två som var förblindade och lät  den där händelsen ske., Så varför ska man nu få stå här  och känna sig ensam och ha ont i sitt bröst???

/ Cammi